kvällen.
Och så var vi igång igen. De hypokondriska tankarna haglar över mig. Förut skulle jag till köket för att hämta något i kylskåpet. Drog mig upp väldigt snabbt ur sängen eftersom jag ville tillbaka snabbt till datorn igen. När jag kom fram till sovrumsdörren kom den där äckliga känslan man kan få när man ställer sig upp för snabbt. Det är som att världen stannar till och man tappar balansen. Det kändes otroligt obehagligt. Dock bara i några sekunder och jag kunde fortsätta till kylskåpet utan några problem.
När sådant händer blir jag rädd. jag tror att det är något fel på mig. jag är rädd för alla sjukdomar och jag tror absolut att jag har de allra värsta. Efter en timma av panik i sängen pga rädslan för potentiell sjukdom så bestämde jag mig för att utmana mig själv. gick upp och ställde mig i köket. myste lite med katten och skulle tvätta fingrarna. Allt gick jätte bra tills jag tänkte ”undrar om det är clear nu” och så kom känslan av yrsel igen. Eller jag tror snarare att det var känslan av panik. Det kändes som att jag blev yr och att benen skulle vika sig. Kände på pulsen som verkligen var jätte hög. Sa till mig själv att det inte är någon fara, pulsen är trots allt hög så att risken att svimma är oerhört låg. gick några varv i lägenheten och kände den där skräcken.
Jag har varit skonad från den här otroligt svåra panikångesten. Det finns ju olika sorters attacker. Och de senaste kanske 2 veckorna har jag ialla fall inte fått erfara de där när man verkligen är säker på att man kommer dö. Men idag var känslan där. ja fyfan vad känslan var där. Den riktigt åt upp mig. Men på något sätt så kunde jag ändå säga att nej det här är inget farligt. Detta har vi varit med om många gånger. och när klokheten infann sig att ja det här har vi ju faktiskt avklarat ett antal gånger så kom lugnet och symptomen försvann sakta men säkert.
Är fortfarande lite skakig. Men jag lever. Det bästa man kan göra när man tror att man ska dö är att sitta och tänka att man faktiskt lever nu och att man kan hålla koll på tiden. Detta lärde en otroligt underbar sjuksköterska mig. Hon sa: sätt en äggklocka på 5 min och andas lugnt sedan sätter du den på 10 min och fortsätter att andas lugnt. När du inser att du levt i 10 min så blir du lugnare och ju längre du kommer destå mer onödig känns äggklockan. Och det är så sant. För när panikångesten kommer behöver man kontroll och istället för att skada sig eller något liknande kan jag nyttja denna aktivitet.
Nu ska jag försöka lugna ner mig. puuuuuuuuuuuuuh!
sparar för arkiv
Idag har jag varit duktig. Jag har faktiskt tagit mig an disken. Wow säger jag bara. Jag har verkligen varit totalt nere de senaste veckorna och inte rört något som har med hushållsarbete att göra. Känns fantastiskt att ta tag i saker. Det är väldigt kämpigt men det går. Det är lite jobbigt bara för att jag skakar hela tiden. Som att ångesten smyger sig på när jag börjar tänka på den. Men idag har jag fått någon kraft att använda så jag tänker hålla igång så länge jag orkar.
har till och med plockat undan lite i lägenheten. Jag hatar egentligen när det är smutsigt och skräpigt men orken har ju som sagt inte funnits till hands.
Nu står kycklingen i ugnen och till det kommer det serveras potatisgratäng och kall bea! Kommer bli smaskigt.
Och även om ingen bryr sig så blev jag överlycklig idag för att jag för första gången på typ en månad inte hade total stressmage utan bajsade helt okej. wooohoo! Då blir hypokondrikern glad.
__________________________________________
Sov hemskt dåligt inatt. var så orolig för att det skulle gå dåligt idag. Jag oroade mig så hemskt mycket för att bli dålig i magen när jag skulle till min behandlare men tog en imodium och det verkar faktiskt funka. Känner mig inte konstig i magen alls. Fick lite tröst där också. Men fan vad varmt det var att ta sig dit. När man går ut är det som att gå in i en hårfön. Det är helt sinnessjukt varmt. Det är svalare i lägenheten till och med. Kvavt är det också så det är väl bara att vänta på åskan.
Snart ska vi åka iväg måste packa. Är nervös över att packa. Men ska skriva en lista tror jag så kommer det kanske bli lättare. borde äta något men har ingen fantasi eller lust. usch.
__________________________________Sitter här med världens ångest inför morgondagen. Först ska jag iväg på dagen och sen hem för att packa sen blir det biltur 3-4 timmar. Jag vill verkligen inte. Jag vill bara skita i allt och inte göra något av dem. JAG ORKAR INTE. Jag vill inte vara borta i helgen. Jag vill verkligen inte. vet inte hur jag ska lugna ner mig, börjar inse mer och mer att detta kommer bli en total katastrof. Fan också… Jag mår illa som fan och magen är helt intakt. Jävla skit….
______________________________________Det är inte bara jag som blir livrädd av åskan, även katten blir rädd och lägger sig under sängen. Det kommer periodvis några smällar nu. Jag förstår inte varför jag blir så rädd för åskan. Det är egentligen inget att vara rädd för och jag är ju alltid inomhus ändå. Usch vill inte tänka på hur det skulle kännas att vara utomhus när det åskar. Får lite smått panik här ensam i min lägenhet.
Kände direkt att min mage började stressa. INTE BRA! Imorgon har jag massor av saker att göra och jag har inte tid att springa till toaletten varannan minut. Det blir en imodium imorgon. Första gången att testa jag hoppas verkligen att jag inte får magknip :/ Det hade varit för typiskt…
Nu har det inte mullrat på en stund. Men mörkt har det blivit och min ångest bara växer. Hatar ljudet av åskan jag blir så jävla rädd för det kommer ju så plötsligt så man hinner inte reagera mer än med ett skrik. Avskyr sånt som låter som man inte är beredd på. Jävla skit alltså.
Ska försöka fokusera på något annat. Har bestämt mig för att inte äta så mycket lergigan som jag gör nu. Jag pallar inte bli fast i dem. Ja komiskt nog blir jag som beroende av lergigan fast det inte är beroendeframkallande. Mina tvångstankar säger att jag måste ha dem annars så kommer jag må skit. Egentligen så har de ingen effekt på min ångest däremot så har jag märkt att de dämpar mitt illamående vilket är toppen verkligen. Men nu har jag klarat mig flera timmar utan tabletterna och det känns skönt. Men nu vill jag så gärna ta en när molnen hopar sig sådär otäckt och fiskmåsarna bara skriker. Då vet man att åskan är påväg. FAN!!!!
________________________________
Har funnit fenomenet avslappningsövningar. Jag måste faktiskt erkänna att det funkar riktigt bra. Okej du kanske inte direkt blir lugn för hela dagen men att stanna upp och ägna lite tid åt att känna sin kropp och tänka bra tankar ger faktiskt resultat. Jag gjorde en nyss och känner mig betydligt lugnare. Kanske är det så att jag verkligen vill tro på det också. Men det kvittar mig egentligen för det viktigaste för mig är att det funkar. Kan jag få lugn i några minuter så är jag nöjd.
Tänker tipsa om denna sida http://www.folkhalsan.fi/startsida/Var-verksamhet/Ma-bra/Somn–avslappning/Avslappning/Avslappningsovningar/ Det är bara att gå in på sidan och lyssna eller om man vill ladda ner avslappningsövningarna och ha i mobilen eller mp3:n. Alltid värt att testa. Jag trodde det var humbug tills jag testade. och det gav mer än jag trodde.
_______________________________Ja jag fick en god natt sömn verkligen. Vaknade bara enstaka gånger och i övrigt sov jag gott. Inga mardrömmar. Men nu smyger sig ångesten på sakta men säkert. Så trött jag blir på den där jävla ångesten som aldrig vill lämna mig ifred.
Jag är nog mestadels stressad. Måste göra ett antal grejer idag och imorgon ska vi resa bort en sväng. Jag blir som ett nervvrak och vem är inte bättre på att dra ut på saker om inte jag. Måste färga håret minst 2 gånger till, packa och sånt tråkigt. usch vill verkligen inte idag. Vill inte resa iväg heller. vill inte vara ifrån min underbara katt… fan…
___________________________-Jag skulle vilja byta e-postadress som hör till min blogg. Men varje gång så står det att jag ska kolla efter ett konfirmationsmail men det kommer aldrig något till mailen 
står här som ett stort frågetecken >_<
Vaknade med världens ångest men nu försöker jag pusha mig själv framåt. Jag måste tänka framåt. Bad min sambo att åka och handla imodium till mig så jag slipper denna jävla diarré som aldrig vill sluta. Stressmage minst sagt om jag bara kunde sluta oroa mig så skulle det gå mycket bättre.
Planerna för dagen är att åka och grilla med världens bästa kille. Det blir sojakorv med bröd. Kommer bli super gott. till och med så att jag ser fram emot det trots att jag inte har någon matlust. Bara själva grejen kommer vara rogivande. Vem vill inte åka iväg med den man älskar och sitta i SOMMARVÄRME och mysa?
Ska även försöka färga håret sen ikväll. borde göra det så jag slipper stressa inför helgen. Minska på stressen är väl det viktigaste skulle jag gissa nu i sånna här hårda tider.
____________________________________________________________
Har sovit så dåligt inatt. somnade runt 3 tiden och vaknade varje timme ungefär av att jag skakade och hade ångest. drömde mardrömmar och mådde skit verkligen. Gick upp när min pojkvän skulle till jobbet och beklagade mig för honom. Hatar att skaka det gör mig så jävla rädd.
Fick till slut lite sömn som tur var men nu är jag vaken. och har ont i magen och har en hemsk känsla i kroppen. Orkar inte det här egentligen. Går ständigt och oroar mig för att det ska vara något fel på min kropp och att det inte bara är ångest. FAN!
____________________________________________________________
Min ständiga oro idag resulterade i smärtfulla besök på toaletten med diarré. Jag har egentligen inte ont i magen eller behöver akut springa på toaletten utan jag känner bara att jag behöver gå och sen så är det löst. Hypokondrikern i mig vaknar till liv och börjar berätta om alla hemska sjukdomar som finns. Jag måste söka på internet hundra gånger för att se att ångest och oro faktiskt är anledningen till att min mage gör som den gör. Jag kan inte tro på det själv. Jag har hamnat i någon form av tvångsbeteende när det gäller min hälsa. Är så fruktansvärt rädd för att bli sjuk att jag måste ha koll på allt.
Min mage har varit ostadig i flera veckor men det började faktiskt bli bättre. Men så fick jag ett hemskt beksed och dagen efter var magen i full gång igen och även idag… Orkar inte detta är så trött på det. Jag vet inte vad jag är trött på mest. Om jag är som mest trött på att jag oroar mig så mycket eller för att jag inte tror på läkaren som sa att det inte var något fel på mig. Känner ett ständigt obehag och jag är så orolig… Är så trött på skitet. kan inte min mage bara bli bra????
____________________________________________________________
När min sambo kom hem så kom också tårarna. Har en tendens att kapsla in mina känslor och låtsas som att de inte finns. Jag klarar inte riktigt av ångesten själv så jag inväntar honom för att få bara gråta ut och vara ordentligt ledsen. Jag grät en stund och vi pratade lite om min vän som ligger inför döden. Det känns bättre att få prata om det och man får ut mycket känslor. Jag gråter nästan fortfarande men känner samtidigt att jag har lättat lite från paniken och ångesten jag hade innan. Gråta är så fantastiskt bra förstår inte varför jag egentligen är för stolt för att göra det oftare. Jag vill så gärna vara tapper men i dessa svåra tider så kan jag verkligen inte göra mer än att vara otapper har jag kommit fram till.
Förstår inte varför jag har tappat mig själv såhär. Bara för några månader sedan så kunde jag ändå hantera mitt liv trots min ständiga ångest och tomhetskänsla men nu känner jag att jag inte vågar någonting. Jag är rädd för allt. Till och med för att gråta och verkligen släppa ut alla känslorna. Vilket jag redan vet är det absolut bästa när man är ledsen eller har ångest. jag motarbetar mig själv i det undermedvetna.
Mitt tips till alla är att tillåta sig att gråta. Så många gånger jag gjort misstaget och lik förbannat gör jag det fortfarande att jag inte låter mig känna de känslorna jag faktiskt känner. Alla är vi olika och alla behöver tröst, kärlek och utlopp för våra känslor. Jag är feg som inte vågar låta mig själv känna. Det är modigt att våga känna!
_________________________________
Paniken vill verkligen inte ge sig. Gjorde lite avslappningsövningar förut vilket faktiskt hjälpte lite. Blev lite lugnare. Men det känns som att jag bara får vara lugn i några minuter och sen så börjar ångesten bita i mig igen. Saknar min sambo jätte mycket. han kommer visserligen hem snart men det är alltid den sista halvtimmen som är jobbigast.
Det börjar bli sämre väder nu dessutom. Så tråkigt verkligen. Hade hopp om att det kanske kunde hålla sig till sol ikväll så jag kanske kunde våga mig ut en sväng. Men nu ser det mörkt ut. Det verkar vara regn i luften. Jag har spräckt min läpp på något sätt. torrhet tydligtvis. Ont gör det ialla fall. Och jag orkar inte gå och hämta ett läppsyl. Life is a bitch
____________________________________________________________
Gick och la mig sent inatt. Lika bra eftersom jag känner mig så ensam på dagarna och inte minst otrygg. Nu är det bara ett par timmar kvar tills min sambo kommer hem. Det känns skönt. Jag sov så grymt dåligt inatt. Har nog vaknat 100 gånger. Värst var det när jag vaknade runt 8 tiden och mådde jätte illa. Hade hemsk ångest som bara låg och pyrde under huden på mig. Tog ett glas vatten och väntade ut ångesten. Satte igång mobilens mediaplayer så jag kunde lyssna på min ljudbok ”självkänsla nu” av Mia Törnblom. Somnade till slut men vaknade om och om igen. Katten ville dessutom leka och det ville inte jag så då fick jag slänga ut henne…
Så nu är jag vaken sitter här med min laptop och kollar på vakna med the voice från imorse. Äter frukost eller ja försöker så gott jag kan så dricker multivitamindryck i hopp om att det ska räcka. Det är så otroligt kämpigt att äta just nu. Framförallt på morgonen. Jag vet inte om det är matångest eller om jag bara mår illa. Men just nu känns illamåendet inte så farligt. Så det kanske är matångest. Men vad gör lite matångest egentligen? Behöver ändå gå ner i vikt VÄLDIGT mycket så kan lika gärna matstrejka. Mat är äckligt… säger den fd anorektiska tönten…
____________________________________________________________
Jag är så trött på allt som har med mitt liv att göra. Min ständiga ångest som bara biter sig fast hårdare och hårdare. Jag får ångest över allt. Är det inte det ena så är det, det andra. Det värsta av allt är att jag känner mig så ensam. Jag känner mig som den mest ensamma människa i världen. Även om jag har massor av människor runt omkring som jag vet älskar mig så känns det ändå som de aldrig förstår. De kommer nog aldrig förstå och det är så jobbigt.
Någonstans har jag nog lagt upp min relation på det sättet. Jag har alltid varit där för alla andra och aldrig lagt någon som helst vikt på att de ska finnas där för mig. Nu när jag verkligen sitter i skiten känns det som att ingen finns där för mig. Jag känner mig så jävla ensam. Ingen ringer, sms:ar och frågar hur jag mår. För ingen bryr sig om mig fören de själva råkar illa ut.
____________________________________________________________
Idag fattade jag för första gången att jag förmodligen är i gränspsykos(säger man så?). Jag känner mig helt knasig. Precis som jag kände mig för något år sedan när jag mådde som sämst. Det känns lite som att man sakta tynar bort. Jag känner att jag inte riktigt har kontakt med verkligheten som om jag tittar på mig själv från utsidan.
Något som är väldigt konstigt är att det känns som att det gungar hela tiden. Världen gungar som om jag åker båt. ibland känns det till och med som att hela lägenheten flyter på vatten. Vissa småsaker kan vara extremt irriterande. Andetag kan vara extremt jobbigt. vissa röster. Jag vet inte det känns bara otroligt underligt alltihopa. Jag vet inte heller riktigt vart tiden tar vägen. jag kan ju sitta här och samtala med folk och ändå vara normal på ett sett men på ett annat så är jag helt ur balans.
Går ständigt runt och undrar om detta är verklighet eller om det är fantasi. är det här jag eller är det någon annan? Lever jag?
Funderar på om man kanske ska ta sig till akutpsyk. Har inte hallucinerat eller något sånt än men känner mig väldigt dåsig i huvudet. Hoppas nu bara att det inte blir värre än såhär. Jag orkar inte det.
____________________________________________________________
Jag är så uttråkad. Jag vill bara kunna göra sånt som alla andra i min ålder gör. Jag vill också gå ut på krogen och dricka drinkar med paraplyn. Jag vill också shoppa massa onödiga kläder. Men mitt jävla tvångsbeteende gör att jag aldrig kan med att slösa några pengar. Har hur mycket pengar som helst på banken som jag inte kan med att ta av. De ligger där och gör ingen nytta.
Blir så trött på mig själv. Jag är dessutom fysiskt trött. Väldigt trött. Inatt sov jag typ 11 timmar men är fortfarande jätte trött. Nej jag se om jag kan ta mig en promenad i solen idag. Skulle så gärna vilja fotografera blommorna utomhus men känner ingen ork alls.
Livet känns jobbigt och trist. Samtidigt så är jag så rädd för att förlora livet att jag inte vet vad jag ska ta mig till. Önskar att jag bara hade någon att prata med. Är så ensam…
____________________________________________________________
Nu är klockan 15.09, det är knappt en timme kvar tills min sambo kommer hem. Längtar ihjäl mig. Han har varit arbetslös sen i julas och fick jobbet tillbaka för någon vecka sedan. Innan var jag ju van vid att vara ensam. Men nu måste man ställa om sig igen. Det är en underlig känsla att vara ensam. Inget jag gillar egentligen men någonstans inuti mig så är det bland det bästa jag vet. Det är väl det som är problemet. Det krockar otroligt mycket när man vill något fast åt olika håll. Jag vill vara ensam och ha distans men det är också min värsta fiende.
Dagen har gått långsamt. Har haft ont i magen hela dagen. Men nu mår jag faktiskt bättre. Har inte ätit något och det lär väl inte bli så att jag gör det heller. Ska nog få i mig lite yoghurt och så får vi se sen vart det slutar.
Något är som är skönt när man är sjuk som jag varit i mer än en vecka är att man är så sjuk att man nästan glömmer bort all ångest och panik. Fast egentligen har det väl följt efter mig hela tiden då jag varit så otroligt rädd för att dö nu när jag varit sjuk. Löjligt ändå att man tror att man ligger inför döden bara för att man får lite influensa. Kunde knappt sova något under de första dagarna för att jag var så rädd. Men ändå så har inte den här vardagliga ångesten varit där. Variation uppskattas antar jag. Nu börjar jag ju bli sjuk och fått tillbaka tomheten och känslan av ångest. Väldigt starkt. usch vad jag blir trött på det. blääää
____________________________________________________________
Vaknade idag av en konstig känsla. En känsla som fortfarande sitter kvar. Mår rätt så illa av någon anledning. Känner mig skakig och dann… Vet inte alls varför det är såhär. Antingen är det ångest som infinner sig eller så var den där hamburgaren jag åt igår inte speciellt bra för min känsliga mage. Har diarré också. Fy vad jag hatar att vara sjuk.
Nu går jag dessutom runt och oroar mig för att jag ska spy. Det är bland det värsta jag vet, att spy alltså. Trött är jag också. Även om jag sovit i evigheter. Men det är väl så det är när man har varit sjuk i över en vecka? Jag har dessutom slutat med mina super dunder smärtstillande så det kanske är dem som gör att jag får lite abstinens? Finns ju en ganska stor möjlighet där.
Men jag tycker fortfarande att det är så himla jobbigt att man aldrig bara kan få bli frisk. Nu har jag varit riktigt sjuk i en vecka. Jag behöver inte få magsjuka nu också. Nej det får bli att leva på yoghurt och soppa ett tag till verkar det som eftersom min mage verkar inte tåla någonting Fast å andra sidan så kanske mcdonalds var något av det dummaste att börja med också?
____________________________________________________________
Ligger här i min soffa och hostar. Har varit ordentligt sjuk nu i ungefär en vecka. Har inte duschat på hela tiden så jag verkligen stinker svett. Kanske ska ta mig en dusch, kanske inte.
Hade precis ett bråk med min sambo. Har ju varit sjuk nu i över en vecka och han har inte gjort någonting här hemma. Han har varken städat, lagat mat eller tvättat. Detta gör mig vansinnig då jag inte alls har varit kapabel till att göra något. Har levt på saft hela veckan. Ibland önskar man att man skulle fått lite mer uppskattning och att han kanske skulle engagera sig lite mer. Så jag sa till honom vad jag tyckte och vad får jag tillbaka ”du gör ju aldrig något du har ju alltid ångest”. Blev så jävla ledsen. För han är så jävla lat och gör ingenting och nu vill jag inte vara sån med vad fan har han att skylla på? Man ska aldrig skylla på ett tillstånd egentligen men jag har ju en anledning till varför jag inte klarar av saker ibland. Men jag gör dem ändå.
Han bad om ursäkt sen som tur var. Han städade även upp lite i lägenheten. så stormen har väl lagt sig skulle jag väl gissa. Men jag är fortfarande ledsen för det känns som att Jag är värdelös. Jag gör ju aldrig något förutom att ha ångest hela tiden….
____________________________________________________________
Ångesten äter upp mig.
jag sitter här med laptopen i knät. Jag är så trött och ögonen vill bara stängas. Jag vill så gärna sova. Men kroppen vill inte. Paniken infinner sig hela tiden men den vill ändå inte riktigt bryta ut i något stort. Jag sitter i princip och väntar på att attacken ska komma. Jag vet att den står på glänt. Jag känner igen alla symptomen, jag har varit med om allt det där förut. Men lik förbanat kan jag inte lugna ner mig. Jag vill inte dö. Jag vill verkligen inte. Rädslan för döden är så otroligt stor. Jag vill inte jag vill inte jag vill inte.
Jag vill sova, jag vill vakna till en fin och bra dag imorgon. EN positiv dag med en del glädje. Men jag sitter fast. Fan alltså. Jag är så orolig för att det är något fel på mitt hjärta. Men jag var ju bara för någon månad sedan och gjorde tester för min rädsla för något eventuellt livsfarligt. Jag förstår inte varför jag inte bara kan lita på vad läkaren sa. Det lät ju fint hjärtat. Inget konstigt. Det pumpade på precis som vilken frisk människas hjärta som helst. Men ändå måste jag oroa mig.
Egentligen vill jag bara gråta. Inte heller det går. Fan vad livet är jobbigt ibland. Får man lov att säga så?
När det går nedåt.
Att man fortfarande inte lärt sig att hantera denna hemska skräck som kommer och hälsar på ibland. Och nu när den hälsar på bara ibland kan jag inte på något sätt förstå hur jag klarade livet när det kom varje minut och var med mig hela tiden.
Imorgon måste jag sysselsätta mig själv med något. Idag har det varit en alldeles för stor ångestdag. Jag behöver sysselsättning för att glömma de värsta tankarna och dämpa de största ångestkänslorna. Jag orkar inte tänka på det mer. usch.
Det går framåt.
Jag har inte varit illamående på länge. Endast vid några enstaka tillfällen då jag blivit väldigt nervös. Men inte så att jag gått hela dagar med spya i halsen. jag sover dessutom bra. Jag vaknar någon gång och det är inte så farligt. Det känns rätt bra trots allt. Jag tar alla motgångar och så går jag förbi dem. Ångesten är alltid vid min sida men för en gångs skull så verkar jag ändå kunna mota den såpass att den håller ett såpass bra avstånd att jag kan umgås med människorna jag älskar och tycker om.
Förr så kunde ångesten börja redan innan jag skulle åka iväg någonstans. Fick ont i magen, hjärtat gick snabbare och det här HEMSKA trycket mot bröstkorgen. När jag satte mig i bilen kom spykänslorna, Det riktigt kliade i munnen av illamående. Under åkturen så började jag må sämre och sämre. När jag kom fram var jag svettig, generad, illamående, hade hjärtklappning, svamlade och var nära på att spy. Under kvällen fanns ångesten med hela tiden och små perioder kände jag att det var helt okej. Alla dessa symptom släppte först när jag satte mig i bilen påväg hem. Då kom lugnet, eller ialla fall ett visst lugn. Ibland kunde ångesten sitta i flera dagar efter.
Nu i fredags var det fest. Jag gjorde mig iordning och hela dagen gick bra och var relativt ångestfri. Men när jag satte mig i bilen kom ångesten med full kraft. Det kändes som att jag inte kunde andas och jag fick ont i bröskorgen. Men när vi kom fram till festen kändes allt helt okej. Jag drack vin och mådde rätt så bra. Hela kvällen var fantastisk och jätte rolig. Det var längesedan jag hade roligt. Alltså roligt på riktigt. Jag somnade gott i sängen jag fick låna och sov gott i flera timmar. Åkte hem dagen efter och mådde bra. Det här är stort för mig. Det kanske inte är något som någon egentligen bryr sig om men för mig är det gigantiskt. Det känns som att jag har bestigit ett stort berg. Jag kommer säkert halka ner igen men då vet jag ialla fall att det finns en topp av berget där man kan må bra och få kvalité på sitt liv.
Det känns inte så jobbigt längre med framtiden. Framtiden ser rolig ut. jag längtar faktiskt till och med och ibland vågar jag till och med drömma lite också. Snart ska jag och min sambo iväg på en välbehövd semester. Då ska jag leva.
Det känns konstigt.
Det känns ibland som att jag ska börja skaka. Inte att jag skakar utan det känns som att jag ska börja skaka i vilken sekund som helst. Ibland känns det som att jag inte kan koncentrera ögonen ordentligt eller som att jag liksom blir utmattad för ett tag. Väldigt svårt att förklara. Det kommer peiodvis typ som nyss. Det känns bara obehagligt och konstigt i kroppen. EN diffus känsla. Det är jobbigt när det är så oidentifierbart. Jag kan liksom inte riktigt sätta ord på känslorna trots allt. Koncentrationen är ju inte heller på topp. Ibland kan jag bli irriterad av ingenting och när det blir för mycket så kan jag verkligen bara stänga av för jag orkar verkligen inte lyssna. Det blir för jobbigt.
Usch nu blir jag orolig för att något är fel på mig. Tänk om det är något konstigt. Något som är gömt. kan ångest verkligen kännas såhär? Hjälp :(
Panikångest.
Det känns som att jag ska börja skaka i vilken sekund som helst. Det känns som att hjärtat ska flyga ur bröstkorgen på mig. Jag är livrädd. Varför ska det vara såhär? Det går magsjuka i närheten och det gör mig rädd. Jag vill inte bli sjuk. Jag vill inte dö. Nu har jag ont i huvudet och jag blir rädd för att det är något allvarligt. Jag är egentligen bara trött. Jag sov dåligt igår natt och har inte ätit något. Vad förväntar jag mig egentligen? Nu känns det äckligt i hjärtat. HJälp mig :(
Dagens
Orka
..........
Ångesten vad vill du?
De senaste dagarna har varit luddiga. Men jag har sovit väldigt bra. Men igårnatt sov jag sådär. Sov bara 6 timmar och nu ligger jag här JÄTTE trött! Jag somnade för en halvtimma sedan men såklart kom andnöden tillbaka. Dessutom vaknade jag och hade skit ont i tänderna. Nu när jag skriver så är verkligen ögonen påväg till sömns. Men jag förstår inte riktigt hur det ska gå till med denna skräck? Jag orkar inte denna hemska ångest. Hur kan den dyka upp så om natten? Nu måste jag sova. ögonen vill inte mer.
Olust
Helgen har gått så fort. Nu väntar dagar av ensamhet. vill inte usch!
Summering av dagen.
Jag trodde att om man är ett par så ska man dela både glädje och sorg. Men Han verkade inte ens intresserad av mitt välmående. Då blev jag ledsen och besviken. Han ser ju varje dag hur jag lider men ändå var han inte glad för min skull... Men det är mycket så för honom. Det är alltid viktigast att han har det som bäst. Om jag är glad är inte intressant fakta sålänge inte han får som han vill först.. Det är fruktansvärt tröttsamt.
Resten av dagen mådde jag dåligt. Har haft ångest hela tiden och nu är det kväll igen. Eller natt till och med. Dags för att sova och jag har lite svårigheter att slappna av. Fan hoppas imorgon blir bättre.
Idag känns det bra!
Idag mår jag hyffsat bra och jag måste få säga att jag faktiskt mår bra. Det är så underligt för det blir en sådan kontrast. Igår var det så becksvart men idag känner jag att det finns något ljus i tunneln. Igår fick jag gjort en massa saker. Jag mådde så dåligt igår. Efter en sömnperiod på 2 timmar är man inte som piggast men ändå hann jag ringa viktiga samtal och fixa med viktiga papper. Jag känner mig så stolt idag. Jag är glad för att jag ändå har ett go i mig i all denna misär. Jag försöker verkligen blicka framåt även om denna jävla ångest står runt hörnet för att sätta igång och jaga mig.
Idag ska jag njuta. Jag tror detta är första gången på 4-5 månader jag mår såhär bra och det ska självklart utnyttjas. Men man ska ju inte ropa hej för tidigt. Man vet ju aldrig när ångesten entrar scenen igen. Men tills dess ska jag hålla ställningarna. Ha en bra dag allihopa!
Jag hatar det här.
Nu känner jag en sorg över att jag är så himla ensam. Hur kan man känna sig så ensam när man har så mycket underbara människor omkring sig? Jag är verkligen ensam i denna depressionsdjungeln och ingen förstår. Jag tror ibland att ingen vill förstå. Folk förstår inte att det tar så himla mycket längre tid för mig att utföra saker än för andra. Kanske är det mitt eget fel då jag aldrig visar min sjuka sida utåt. Det är ingen som får se den förutom min sambo så. Han lever ju i det med mig. Men samtidigt så vet jag att han ändå aldrig kan förstå hur det känns inuti när det är som värst. Ensamhet kan vara något gott men när det är såhär är det bara ont. Ingen bryr sig om mig. Det finns ingen som vill veta hur jag mår. Det är ingen som vill ha med mig att göra.
Jag är trött på mig själv. Jag är trött på det mesta just nu. När man måste lägga upp strategier för att klara dagen då är något fel. Jag har funderat flera gånger på att lägga in mig. Bara för att få ro. kanske bara få sova en blund. Få en trygghet av skötare, doktorer som kan vaka över mig. Men det tar emot. Det känns som att jag är för stolt för att lägga in mig. Men snart går jag i botten. Jag vet inte hur jag ska klara att leva då. Jag vet knappt hur jag ska ta hand om livssituationen jag lever i nu. Och tro mig min livssituation i sig är verkligen enkel. Men all denna sorg och ångest jagar mig hela tiden. Varje minut varje sekund.
