wow en bra dag?

Jag har drömt hemska mardrömmar inatt. Fast inte så hemska som de jag drömt den senaste veckan. Men tillräckligt hemska för att man ska tänka på dem såhär efteråt. Men idag när jag vaknade så fanns inte den tryckande ångesten där. Den var borta. Jag känner något diffust i min kropp som att ångesten finns där men inte alls så starkt som den gjort de senaste dagarna. Det är verkligen en lättnad och det kanske betyder att jag kommer ha ork till att göra något ordentligt idag. Kanske till och md orka ta mig till några affärer jag egentligen verkligen måste besöka.

Väckte D inatt innan jag skulle sova. Fick massa kramar och även massage. Har verkligen världens bästa pojkvän! Kanske är därför jag sov så gott och även vaknade så fint? Vem vet egentligen? Jag är bara glad att ångesten inte trycker på mig än. Det är som en befrielse. Då är det ialla fall ett steg framåt från det djupa hemska skithålet jag levt i den senaste månaden. Vi får väl se hur resten av dagen går men det brukar vara morgonen som är värst sen håller det i sig hela dagen tills de sista timmarna innan jag ska sova då brukar det släppa och jag har bara en lite flytande ångest kvar som är ganska lätt att handskas med. Håller tummarna för en bra dag nu!

Anorexin talar?

Även om jag svävat mellan verklighet och någon form av dröm ett tag så har det hänt något positivt. Jag har slutat tröstäta. Fy fan vad skönt det är. Eller det tyckte jag inte först för det är ju mitt verktyg gentemot min ångest. Nu har jag ingenting. Men istället har jag ju gått ner massa i vikt. tror det är ca 11 kilo nu på typ 3 veckor. Känns så skönt. Ja det kanske låter helt stört för en människa som läser detta men i min hjärna är det som orgasm. Jag har inga planer på att sluta gå ner i vikt. För det första behöver jag det och för det andra så ersätter det mitt destruktiva beteende med hetsätning förut. Det är sjukt att man väljer utseende istället för hälsan. Men jag orkar faktiskt inte vara ful och fet längre. Jag är så jävla glad för jag har inte ätit något onyttigt på typ 2 månader.

Jag är bäst! Något som är bra med att vara tjock är att ingen bryr sig om man går ner i vikt. Man kan gå ner jätte mycket utan att folk börjar klaga på att man ser anorektisk ut. Jag hoppas egentligen att inte någon annan tänker som jag. det är ju ett helvete. Jag har sagt till mig själv väldigt många gånger att jag ska sluta och bara låta det vara. men det går verkligen inte. Jag är nog född för att ha ätstörningar.

Fortsättning

Ja det är väl dags att fortsätta att skriva i denna blogg. Det var längesedan nu och tro det eller ej så mådde jag faktiskt rätt bra i några månader med måttlig ångest. Men för ca 3 månader sedan fick jag ett helvete igen. Fan fan fan. Just nu är jag i någon form av tillstånd som jag inte riktigt kan förklara. Jag går ständigt runt och tror att jag ska dö. Framförallt så tror jag att jag har cancer. Jag har helt enkelt blivit hypokondriker. Förstår inte det hela alls. Förr har jag aldrig brytt mig om sånt här men det kanske beror på att jag aldrig innan har haft någon speciell livsglädje. men på senare tid har jag insett att livet är för kort Ja jag har en hel del problematik som gör att jag mår skit men samtidigt måste jag leva och få ha roligt även om livet verkligen suger ibland. Så nu kanske jag har gått och fått för mig att jag har massa sjukdomar bara för att jag inte vill missa livet.

har ändå besökt både psyk och vanlig läkare och alla är dem överrens om att det inte är något fel på mig utan att jag snarare har en jävligt tuff period just nu psykiskt. En nära vän gick bort för inte så längesedan och det var då mina hypokondriska tankar startade. Det är bara svårt för mig att förstå att det har ett samband för jag känner mig i princip sjuk.

men det är ju så med tvångstankar. Det suger som fan. Och det finns ingen där ute som kan hjälpa mig förutom ge mig lugnande skittabletter. Nej fan jag ska klara detta nu!

RSS 2.0