Det går framåt.
Det var ett tag sedan jag skrev nu. Jag känner mig någelunda bra nu för tiden faktiskt. Jag vet inte men det känns faktiskt som att den värsta perioden av ångest har lugnat ner sig. Eller så är det bara lugnet före stormen. Det känns som att jag faktiskt har läget under kontroll, vilket jag inte känt på flera månader. Jag har varit i någon form av bubbla i alla dessa månader, våndats och mått otroligt dåligt. Men viljan har kommit tillbaka. ångesten har faktiskt inte hälsat på lika ofta och jag har till och med kunnat njuta av småsaker.
Jag har inte varit illamående på länge. Endast vid några enstaka tillfällen då jag blivit väldigt nervös. Men inte så att jag gått hela dagar med spya i halsen. jag sover dessutom bra. Jag vaknar någon gång och det är inte så farligt. Det känns rätt bra trots allt. Jag tar alla motgångar och så går jag förbi dem. Ångesten är alltid vid min sida men för en gångs skull så verkar jag ändå kunna mota den såpass att den håller ett såpass bra avstånd att jag kan umgås med människorna jag älskar och tycker om.
Förr så kunde ångesten börja redan innan jag skulle åka iväg någonstans. Fick ont i magen, hjärtat gick snabbare och det här HEMSKA trycket mot bröstkorgen. När jag satte mig i bilen kom spykänslorna, Det riktigt kliade i munnen av illamående. Under åkturen så började jag må sämre och sämre. När jag kom fram var jag svettig, generad, illamående, hade hjärtklappning, svamlade och var nära på att spy. Under kvällen fanns ångesten med hela tiden och små perioder kände jag att det var helt okej. Alla dessa symptom släppte först när jag satte mig i bilen påväg hem. Då kom lugnet, eller ialla fall ett visst lugn. Ibland kunde ångesten sitta i flera dagar efter.
Nu i fredags var det fest. Jag gjorde mig iordning och hela dagen gick bra och var relativt ångestfri. Men när jag satte mig i bilen kom ångesten med full kraft. Det kändes som att jag inte kunde andas och jag fick ont i bröskorgen. Men när vi kom fram till festen kändes allt helt okej. Jag drack vin och mådde rätt så bra. Hela kvällen var fantastisk och jätte rolig. Det var längesedan jag hade roligt. Alltså roligt på riktigt. Jag somnade gott i sängen jag fick låna och sov gott i flera timmar. Åkte hem dagen efter och mådde bra. Det här är stort för mig. Det kanske inte är något som någon egentligen bryr sig om men för mig är det gigantiskt. Det känns som att jag har bestigit ett stort berg. Jag kommer säkert halka ner igen men då vet jag ialla fall att det finns en topp av berget där man kan må bra och få kvalité på sitt liv.
Det känns inte så jobbigt längre med framtiden. Framtiden ser rolig ut. jag längtar faktiskt till och med och ibland vågar jag till och med drömma lite också. Snart ska jag och min sambo iväg på en välbehövd semester. Då ska jag leva.
Jag har inte varit illamående på länge. Endast vid några enstaka tillfällen då jag blivit väldigt nervös. Men inte så att jag gått hela dagar med spya i halsen. jag sover dessutom bra. Jag vaknar någon gång och det är inte så farligt. Det känns rätt bra trots allt. Jag tar alla motgångar och så går jag förbi dem. Ångesten är alltid vid min sida men för en gångs skull så verkar jag ändå kunna mota den såpass att den håller ett såpass bra avstånd att jag kan umgås med människorna jag älskar och tycker om.
Förr så kunde ångesten börja redan innan jag skulle åka iväg någonstans. Fick ont i magen, hjärtat gick snabbare och det här HEMSKA trycket mot bröstkorgen. När jag satte mig i bilen kom spykänslorna, Det riktigt kliade i munnen av illamående. Under åkturen så började jag må sämre och sämre. När jag kom fram var jag svettig, generad, illamående, hade hjärtklappning, svamlade och var nära på att spy. Under kvällen fanns ångesten med hela tiden och små perioder kände jag att det var helt okej. Alla dessa symptom släppte först när jag satte mig i bilen påväg hem. Då kom lugnet, eller ialla fall ett visst lugn. Ibland kunde ångesten sitta i flera dagar efter.
Nu i fredags var det fest. Jag gjorde mig iordning och hela dagen gick bra och var relativt ångestfri. Men när jag satte mig i bilen kom ångesten med full kraft. Det kändes som att jag inte kunde andas och jag fick ont i bröskorgen. Men när vi kom fram till festen kändes allt helt okej. Jag drack vin och mådde rätt så bra. Hela kvällen var fantastisk och jätte rolig. Det var längesedan jag hade roligt. Alltså roligt på riktigt. Jag somnade gott i sängen jag fick låna och sov gott i flera timmar. Åkte hem dagen efter och mådde bra. Det här är stort för mig. Det kanske inte är något som någon egentligen bryr sig om men för mig är det gigantiskt. Det känns som att jag har bestigit ett stort berg. Jag kommer säkert halka ner igen men då vet jag ialla fall att det finns en topp av berget där man kan må bra och få kvalité på sitt liv.
Det känns inte så jobbigt längre med framtiden. Framtiden ser rolig ut. jag längtar faktiskt till och med och ibland vågar jag till och med drömma lite också. Snart ska jag och min sambo iväg på en välbehövd semester. Då ska jag leva.
Kommentarer
Trackback
