kvällen.
Och så var vi igång igen. De hypokondriska tankarna haglar över mig. Förut skulle jag till köket för att hämta något i kylskåpet. Drog mig upp väldigt snabbt ur sängen eftersom jag ville tillbaka snabbt till datorn igen. När jag kom fram till sovrumsdörren kom den där äckliga känslan man kan få när man ställer sig upp för snabbt. Det är som att världen stannar till och man tappar balansen. Det kändes otroligt obehagligt. Dock bara i några sekunder och jag kunde fortsätta till kylskåpet utan några problem.
När sådant händer blir jag rädd. jag tror att det är något fel på mig. jag är rädd för alla sjukdomar och jag tror absolut att jag har de allra värsta. Efter en timma av panik i sängen pga rädslan för potentiell sjukdom så bestämde jag mig för att utmana mig själv. gick upp och ställde mig i köket. myste lite med katten och skulle tvätta fingrarna. Allt gick jätte bra tills jag tänkte ”undrar om det är clear nu” och så kom känslan av yrsel igen. Eller jag tror snarare att det var känslan av panik. Det kändes som att jag blev yr och att benen skulle vika sig. Kände på pulsen som verkligen var jätte hög. Sa till mig själv att det inte är någon fara, pulsen är trots allt hög så att risken att svimma är oerhört låg. gick några varv i lägenheten och kände den där skräcken.
Jag har varit skonad från den här otroligt svåra panikångesten. Det finns ju olika sorters attacker. Och de senaste kanske 2 veckorna har jag ialla fall inte fått erfara de där när man verkligen är säker på att man kommer dö. Men idag var känslan där. ja fyfan vad känslan var där. Den riktigt åt upp mig. Men på något sätt så kunde jag ändå säga att nej det här är inget farligt. Detta har vi varit med om många gånger. och när klokheten infann sig att ja det här har vi ju faktiskt avklarat ett antal gånger så kom lugnet och symptomen försvann sakta men säkert.
Är fortfarande lite skakig. Men jag lever. Det bästa man kan göra när man tror att man ska dö är att sitta och tänka att man faktiskt lever nu och att man kan hålla koll på tiden. Detta lärde en otroligt underbar sjuksköterska mig. Hon sa: sätt en äggklocka på 5 min och andas lugnt sedan sätter du den på 10 min och fortsätter att andas lugnt. När du inser att du levt i 10 min så blir du lugnare och ju längre du kommer destå mer onödig känns äggklockan. Och det är så sant. För när panikångesten kommer behöver man kontroll och istället för att skada sig eller något liknande kan jag nyttja denna aktivitet.
Nu ska jag försöka lugna ner mig. puuuuuuuuuuuuuh!
