Lite tankar om dagen.
Det har vart en mittemellan dag. Men nu slutar dagen med ångest. Jag känner hur ångesten greppar tag i mig och paniken infinner sig som väntat. Illamåendet, ja detta jävla illamåendet som aldrig vill försvinna är här. Man önskar ju att den lös med sin frånvaro men självklart inte.
Dagen har ändå varit okej. Den har varit jobbig men ändå okej. Fick faktiskt känslan av glädje några gånger under dagen. Även om det kom väldigt fort och försvann likaså så var det ändå få sekunder av njutning. Jag önskar verkligen att jag får tillbaka den där gnistan. Jag längtar tills den dagen när gnistan finns med mig större delen av dagen. Men små steg antar jag.
Nu har jag dock inget lugn inom mig. Jag har väldig panik, precis som jag brukar få innan jag ska sova. Jag vet inte varför det skrämmer så mycket. Men jag är så rädd för att inte vakna upp och att inte få chansen att se en ny dag. Om man bara kunde släppa de där tankarna och få lugn och ro istället. Men det sitter ju hos mig så jag borde ju kunna komma ifrån det.
Nu kommer känslan av att jag har spring i benen. Paniken sprider sig verkligen i kroppen. har tänkt väldigt länge att en panikångestattack är påväg men frågan är om den yttrar sig nu eller om den kommer senare, kanske imorgon. Jag vet inte. Men paniken är ändå här och gör mig på något sätt förberedd. Jag tog en lergigan förut. Jag kände att jag behövde få sova inatt, och om det inte hjälper mot sömnen eller ångesten så hjälper den ialla fall mot illamåendet. Nu sitter jag och väntar på att den ska börja verka. Det trycker mycket i mitten av bröstet.
Jag tittade på serien sjukhuset förut. Jag förstår inte varför jag är så dum och tittar på sånt som skrämmer mig så otroligt mycket. Men på något sätt blir det som ett tvång. Jag är så rädd för det att jag måste ta reda på saker om det eller se saker om det. Det avsnittet jag såg senast skrämde mig rejält. Det var en ung kille som hade haft bröstsmärtor i någon dag sen kollapsade han bara och dog. Sånt där gör verkligen att jag börjar må illa. Känner till och med nu att illamåendet blir starkare av att tänka på det hela. Usch.
Nu är frågan hur man ska klara natten. Det känns verkligen som att min kropp är i beredskap just nu. Det känns verkligen som att något läskigt kommer hända. Men det kommer det ju inte. Det vet jag ju redan. Men känslan är där och är hemskt jobbig. Godnatt allihopa. hoppas ni får en bra natt.
Dagen har ändå varit okej. Den har varit jobbig men ändå okej. Fick faktiskt känslan av glädje några gånger under dagen. Även om det kom väldigt fort och försvann likaså så var det ändå få sekunder av njutning. Jag önskar verkligen att jag får tillbaka den där gnistan. Jag längtar tills den dagen när gnistan finns med mig större delen av dagen. Men små steg antar jag.
Nu har jag dock inget lugn inom mig. Jag har väldig panik, precis som jag brukar få innan jag ska sova. Jag vet inte varför det skrämmer så mycket. Men jag är så rädd för att inte vakna upp och att inte få chansen att se en ny dag. Om man bara kunde släppa de där tankarna och få lugn och ro istället. Men det sitter ju hos mig så jag borde ju kunna komma ifrån det.
Nu kommer känslan av att jag har spring i benen. Paniken sprider sig verkligen i kroppen. har tänkt väldigt länge att en panikångestattack är påväg men frågan är om den yttrar sig nu eller om den kommer senare, kanske imorgon. Jag vet inte. Men paniken är ändå här och gör mig på något sätt förberedd. Jag tog en lergigan förut. Jag kände att jag behövde få sova inatt, och om det inte hjälper mot sömnen eller ångesten så hjälper den ialla fall mot illamåendet. Nu sitter jag och väntar på att den ska börja verka. Det trycker mycket i mitten av bröstet.
Jag tittade på serien sjukhuset förut. Jag förstår inte varför jag är så dum och tittar på sånt som skrämmer mig så otroligt mycket. Men på något sätt blir det som ett tvång. Jag är så rädd för det att jag måste ta reda på saker om det eller se saker om det. Det avsnittet jag såg senast skrämde mig rejält. Det var en ung kille som hade haft bröstsmärtor i någon dag sen kollapsade han bara och dog. Sånt där gör verkligen att jag börjar må illa. Känner till och med nu att illamåendet blir starkare av att tänka på det hela. Usch.
Nu är frågan hur man ska klara natten. Det känns verkligen som att min kropp är i beredskap just nu. Det känns verkligen som att något läskigt kommer hända. Men det kommer det ju inte. Det vet jag ju redan. Men känslan är där och är hemskt jobbig. Godnatt allihopa. hoppas ni får en bra natt.
Kommentarer
Trackback
