När det går nedåt.

När man gått ett tag med ett förhållandevis ångestfritt liv så blir det extremt problematiskt när ångesten kommer tillbaka. Man glömmer gärna hur hemsk den där ångesten är när man får den otroligt fantastiska förmånen att må lite bra. Jag vet inte varför allt har varit så bra. Jag har tänkt mycket på framtiden, Jag har en resa framför mig. Men nu kom ångesten och hälsade på igen. Igår var den här en stund men inte så¨mycket. Men idag. Fy vilken dag. Ångest ¨ångest ångest. och den vill inte ge sig. Nu sitter jag här med en känsla av att jag bara vill skaka, skaka sönder. Inte för att jag skakar men det känns som att jag ska göra det i vilken sekund som helst. Jag har ont i bröstet också och känner mig rastlös. Eller rastlös kanske är fel ord men det känns verkligen  som att jag skulle kunna springa väldigt många mil.

Att man fortfarande inte lärt sig att hantera denna hemska skräck som kommer och hälsar på ibland. Och nu när den hälsar på bara ibland kan jag inte på något sätt förstå hur jag klarade livet när det kom varje minut och var med mig hela tiden.

Imorgon måste jag sysselsätta mig själv med något. Idag har det varit en alldeles för stor ångestdag. Jag behöver sysselsättning för att glömma de värsta tankarna och dämpa de största ångestkänslorna. Jag orkar inte tänka på det mer. usch.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0